Text ur boken ”Jag simmar til Tallinn… och andra berättelser” Utgiven på Almlöfs förlag 2013

”Everything you can imagine is real”
Picasso

Det var en gång en sköldpadda som hette Botwid. Han föddes i minst två
världar, den jordiska världen och i Britas värld. I den jordiska världen
dog Botwid, i Britas värld lever han fortfarande i högönsklig välmåga. I
Britas värld händer det så mycket mer, levande samtalar med döda,
sjuksköterskor och hundar vakar och beskyddar, långa rader av
predikanter i olika ceremoniella utstyrslar predikar för menigheterna om
än det ena, än det andra. Man simmar till Tallin och till andra spännande
platser över floder och stora hav. Britas alteregon rör sig fritt i Britaland.
Ett land lika verkligt som alla andra länder, påhittade eller utmärkta på
någons världskarta.

Det är synd att vår jordiska värld har så många begränsningar. Det är så
mycket man vill göra, men inte tror sig kunna. Brita har inte riktigt de
problemen. Hon gör liksom det som faller henne in, med det som finns
till hands. Det gäller i alla hennes uttryck, i måleriet, i skulpturerna, i
emaljarbeten och inte minst i grafiken. Jag vet inte många som kan ta
vilken teknik och vilket material som helst och direkt omvandla det till
sitt eget personliga språk.

Första gången jag såg hennes grafik var i slutet av 1980-talet. Det var
etsningar, tämligen klassiska om man nu skall ge en benämning i relation
till det som hon gjort senare. Den svart-vita akvatintetsningen ”Solitude”
t.ex., en ensam äldre musiker i strålkastarljuset på en scen med en
saxofon. En kärleksfull bild av livet och den väntande döden, den
legendariske jazzmusikern Ben Webster i ett av sina sista uppträdanden i
Köpenhamn, där han bodde i slutet av sitt liv och även är begravd. Redan
här kändes det att Brita var en genuin berättare, med ett eget bildspråk.

I början var det svart-vita etsningar, sen kom färgen in. Färgen blev viktig
för Brita, även om hon ibland återvänder till det svart-vita. Färgen i olika
infärgningar och flerplåtstryck skapar spontana ytor och effekter. I
färgetsningen ”Månskugga” från 1989 anar man mycket av det som
komma skall i Britas grafik. Hon fascineras av effekterna men väljer inte
det lättköpta, något som är konsekvent i hela hennes konstnärskap. Hon
är en grundlig grafiker med stor kunskap i samtliga tekniker, men
tekniken är redskapet, språngbrädan till uttrycket. Själva uttrycket är det
viktiga, och insmickrande fallgropar har aldrig varit hennes avdelning.

Jag anar att de förhållandevis nya tekniker som spreds över Sverige och
hela världen, såsom collografin, experimentella karborundum och
viskositetstryck under 1980-talet, blev till den där språngbrädan in i nya
motiv- och grafikvärldar som Brita behövde. Först gick hon kurs hos
Hasse Hasselgren (1933-2002) och sen hos Jan Pettersson (f.1956), det
var i slutet av 1980- och början av 1990-talet. Det var som att ju mer
teknik det fanns att tillgå desto kortare blev avståndet mellan idé och
slutresultat. Ibland känns det som om det inte längre finns något som
hindrar den ursprungliga förnimmelsen av en idé till en bild att bara bli
till. Medan många andra våndas och målar över, reducerar och lägger till,
så blir det hos Brita rätt direkt. Tvivlet kan komma efteråt, men det
ursprungliga, oförstörda, oreflekterade är ofta det som kvarstår som det
viktiga.

Under 1990-talet så experimenterade Brita friskt. Botwid, sköldpaddan
som rymde, nyfiken på världen. Sköldpaddan som sen dog, men
återföddes i Britas värld. Sköldpaddan som art, med en historia på över
200 miljoner år tillbaka i tiden, uråldrig, en del av den samlade visdomen
på jorden. ”Botwids bön”, ett ofta återkommande motiv, handlar kanske
om ett grundläggande förhållningssätt till jorden och universum?
Ödmjukhet och kontemplation? Att rätta till sitt eget tidsperspektiv.

När Brita fick pris för sin collografi ”Huvudfoting” på Krakowtriennalen
1994, som då var en av världens främsta och mest prestigefyllda
grafiktriennaler, blev det en bekräftelse på att hon var inne på rätt spår.
Många inspirerades av kraften och det direkta uttrycket i hennes bilder.
Hon blev ovetandes även en styrkekälla för många kvinnliga blivande
konstnärer och grafiker som i henne såg en kvinnlig förebild i en för dem,
i deras hemländer, mansdominerad värld. Under den här tiden så gjorde
hon även några uppmärksammade stora torrnålar, tekniken då man med
en nål, tunn eller kraftig, ristar bilden direkt i plåten. Kraftiga, expressiva
linjer i kopparplåt och sen tryckta på indiskt handgjort bomullspapper i
stort format. Bilder som ”Förnäm” och ”Fjärilsfångaren kommer” är
starka, tveklösa bilder med en direkthet som är påtaglig.

Datorns ankomst gav Britas bildvärld ytterligare en teknik att utforska.
Det fanns inget tvivel hos henne att här bjöds det upp till bilddans! Man
kan t.ex. skanna in en etsning, leka med den i Photoshop, lägga till, dra
ifrån, öka kontraster, göra den större eller mindre och sen skriva ut den på
en plastfilm, belysa densamma och överföra den till en plåt som man sen
ytterligare kan bearbeta, etsa eller skrapa i, och vips så har man en ny
bild! Från en etsning, in i datorn, ut ur datorn och sen tryckt som
litografi! Hur lätt som helst för Brita, där många andra kollegor skulle
kört fast redan i första steget, om de ens kommit på idén!

Under början av 2000-talet så har just datorn fungerat som en förlängd
arm för Brita. Förhållandet till föräldrarna, hennes fars åldrande och
tilltagande demens, föder många motiv och funderingar. Den egna
annalkande ålderdomen och minnena från barndomen likaså. Hennes
egna barn som vuxit upp och fått egna vuxna liv och som föder ännu en
generation, Britas barnbarn. Att uppleva och känna av delaktigheten i
livscykeln och livets årstider. Pappas hundar, minnen från den trygga
barndomen, får bli bärare av tryggheten. Beskyddare som beskyddar den
simmande Britas alter ego över livets stora hav. Faderns närvaro som
beskyddande ledsagare, i form av hans hundar, förekommer i många av
Britas bilder under den här perioden. ”Jag med pappas hundar” är bara ett
exempel av många.

Under 2010-talet börjar Brita måla akvarell. Kanske intresset för denna
konstform skulle tyda på en lite tryggare och stillsammare
pensionärstillvaro framöver? Visserligen får de stora plåtarna och tyngsta
tryckprojekten stå tillbaka för ett lite stillsammare pysslande i mindre
format men intensiteten är det ingen skillnad på! I den fantastiska bilden
”Lugna hemmakvällar i Teurajärvi” från 2010 möts många av Britas alla
olika konstnärliga perioder. En komplicerad och lekfull blandteknik med
ett både humoristiskt och i högsta grad allvarligt motiv! En kvinna borstar
eller flätar sitt hår i lugn och ro i förgrunden, medan i bakgrunden en
djävulsliknande mansperson, som hämtad ur ”Mästaren och Margarita”
av Bulgakov, lystet iakttar henne. Trygghet och hot, stillhet och rörelse,
gott och ont. Omkring dem, i en kombinerad interiör och exteriör, anar
man det storslagna landskapet, livets hav, älvens brusande likt en floden
Styx, floden vi alla skall ta oss över till slut. Grafiskt sett en provkarta på
grafiska tekniker, och konstnärligt ett koncentrat av ett genuint, moget
och tveklöst konstnärskap.

Och Botwid då? Enligt en säker källa, Brita själv, är han numera kardinal
i sin sköldpaddshimmel, granne med Britaland, kanske en i raden av alla
predikanter? Kanske predikar han läran om envisheten och långsamheten,
att det tar sin tid, men om man bara gör det som känns rätt så blir det
bra…
… att man likt Brita skall göra precis det som faller en in!

Mikael Kihlman
konstnär och grafiker

Förf. anm.: I texten nämns en hel del olika grafiska tekniker och för den intresserade
så hänvisar jag till utmärkta beskrivningar av dessa på www.grafiskasallskapet.se.
Klicka på underrubriken ”om grafik”, där finns samtliga tekniker som är nämnda i
texten utförligt beskrivna.