Oförvägna och generösa stygn: Brita Weglins broderier

Brita Weglin, oförväget kärnfull, dristig, otvunget produktiv med obändig energi, har
en bred och mångsidig repertoar i sin konst. Teknik och medier räknas i tryggt plural:
Akvarell, grafik, broderi, skulptur, objekt, smyckeskonst, och fler. Weglin är lika
förtrogen med broderiets stygn som med skulpturalt formspråk; lika driven vad gäller
grafikens linjer som emaljens självlysande palett. Eller vadhelst hon ger sig i kast
med.

Också det motiviska och innehållsliga utbudet i Brita Weglins konstnärskap är rikt,
omväxlande och mångfasetterat. Motiv och teman hämtas ur en ymnig källa av
erfarenheter, intressen och engagemang: Uppväxt, bakgrund och egna
livsberättelser, mytologi och kulturhistoria, opera, film och bildkonst, personligheter ur
religionshistoria och populärkultur, ofta med ett särskilt fokus och en tonsäker
inlevelse när det gäller kvinnliga karaktärer från myt, historia och vardag. Men i detta
breda flöde av verk i ett kalejdoskopiskt konstnärskap finns samtidigt förenande och
allmänna drag, återkommande tonfall, accenter och karakteristika som
sammanbinder. Om Weglins figurativa och narrativa konst inte i första hand är
naturalistisk, har den ett robust och konsekvent avstamp från en expressionistisk
plattform, med uttryck och tonarter som gärna kan vara både burleska och
återhållsamma, uppsluppna och kärva, brutala och ömsinta, eleganta och grälla.
Adjektiven pekar ut ett nav och en kärna i Weglins konst. Dels att i dessa
kombinationer finns en egenart, drag och stämningar karakteristiska för hela
konstnärskapet. Dels synliggörs att den absoluta och kompromisslösa medelpunkten
i Weglins konstnärliga praktik är den mänskliga gestalten. Hjärtat i hennes konst är
människan, det mänskliga ansiktet, kroppen, figuren, individ eller typ eller mytologisk
gestalt, kort och gott, den mänskliga tillvaron på vår sargade planet; sett och
återgivet i porträtt, scener, situationer, tillstånd, faktiska eller allegoriska, historiska
eller tidlösa, ordinära eller fantasmagoriska.

Brita Weglins broderier, ämnet för denna publikation, är både en sammanfattning och
en fördjupning av ett remarkabelt och egensinnigt konstnärskap. Motiviskt är
rollbesättningen enastående. Här finns just en brokig kavalkad av kvinnliga
protagonister. Mytiska gestalter som keltisk-romerska gudomen Sulis Minerva, en
oemotståndlig Medusa – grekisk gorgon vars blick du än idag ej bör möta, sirener,
satyrer, kulturpersonligheter som bortglömda stumfilmsstjärnorna Theda Bara och
Alla Nazimova eller konstsamlaren Wilhelmina von Hallwyl på egyptisk upptäcktsfärd,
spindelkvinnor, en kaxig vampyrkvinna, en självsäker men utrotningshotad
skogsråda, havsfruar och sjöjungfrur. Och inte minst farmor Frida och ”mormors
mamma Ida” och fler med självbiografisk anknytning. Lägg till operagestalter som
Turandot, Madame Butterfly och Papageno. Eller betydelsefulla religionshistoriska
personer som Tekla Haymanot i en suverän visualisering av hans legendariska
flygturer till Jerusalem. Lantmätare och örlogsmän. Mumier och någon hund. Därtill
bygger Weglin vidare på sitt bruk av texter, både i form av längre titlar och broderier
som uteslutande är sentenser, ordspråk, talesätt eller visdomsord: ”Själen lever i en
annan värld som ingen äger.” Dessutom omfattar Weglins broderier en angelägen
och kanske oundviklig konstnärlig dialog, då hon gör en serie arbeten med rubriken
Hommage á Bosch. Hieronymus Bosch, om någon, är Weglins valfrände i
konsthistorien. Mustig, blodfull, burlesk, ibland grotesk, farsens närhet till tragedin,
människans utsatthet och ensamhet. Och den ständigt utsatta och muterande
människokroppen – förvriden, vanställd, sammansmält med djurgestalter. Så består
Weglins verk i denna serie också av kroppar i olika stadier av förvandling eller
metamorfos, bastarder av djur och människa.

Visst är detta färgstarka panorama av broderier omisskännligt Weglinskt. Men det är
också något extra som uppstår och förstärks i Weglins engagemang med broderiets
egenskaper och uttryck. Friktionen mellan broderiets traditionellt lågmälda och till och
med lite minimala språk och Weglins karakteristiska uttrycksfullhet skärper, vässar,
och finjusterar både metod och form. Weglin arbetar med en liksom uppsluppen
precision och ett lekfullt allvar där varje figur, varje gestalt, varje tablå är framställd
med både tyngd och ekonomi, espri och mognad. Hon åstadkommer ett skönt orent
broderi; livfulla och djärva bilder där stygnen möter en infärgad och bearbetad
canvas, en dialog mellan figur och fond eller grund. Och där den broderade bilden
emellanåt tillfogas andra material som till exempel hårtestar eller pälsdetaljer,
material och detaljer som både figurativt kompletterar eller samspelar med broderiet
och som är symboliskt betydelsebärande. Det är bara att ställa in
mottagningsfrekvens för öga, sinnen, hjärta, och njuta av resan i Brita Weglins konst.